kees van dongen,(1877 to 1968),French painter and printmaker of Dutch birth. He took evening classes in geometric drawing from 1892 to 1897 at the Akademie voor Beeldende Kunsten in Rotterdam. In 1895 he began working intermittently for the newspaper Rotterdamsche Nieuwsblad, for which he made, among other things, a series of bright watercolour drawings of Rotterdams red-light district and illustrations of Queen Wilhelminas coronation. Van Dongen first paintings used dark tones in imitation of Rembrandt, who remained the most important model for his work; his later book on Rembrandt was, in fact, a projection of his own life. By the mid-1890s he was using more vivid contrasts of black and white, for example in Spotted Chimera (1895; priv. col., see Chaumeil, pl. 1), his palette soon becoming brighter and his line more animated. In Le Muet Windmill (1896; priv. col., see Chaumeil, pl. 7), a red ochre monochrome painting, he successfully enlivened the colour by means of broad, energetic brushstrokes.  Related Paintings of kees van dongen :. | Ibe violin player | Iorso | loulou | pa sadelplats | Ibe moulin de la galette |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
George Tirrell
American, 1826-1877
john masefield
(born June 1, 1878, Ledbury, Herefordshire, Eng. ?? died May 12, 1967, near Abingdon, Berkshire) English poet. He went to sea in his youth, then lived precariously for several years in the U.S. before settling in London. He is best known for his poems of the sea, Salt-Water Ballads (1902, including "Sea Fever" and "Cargoes"), and for his long narrative poems, such as The Everlasting Mercy (1911), containing phrases of colloquial coarseness that were unknown in earlier 20th-century English verse. After he became poet laureate in 1930, his poetry became more austere. He also wrote adventure novels, sketches, and works for children.